Astrid Lindgren

Astrid Lindgrens barndom på gården Näs i Vimmerby, Småland, strax efter sekelskiftet var en lycklig tid, med föräldrarnas kärlek som en ständig trygghet. Astrid och de tre syskonen lekte ivrigt på den fantastiska lekplats Näs var. Men dagarna bestod inte enbart av lek, all arbetskraft behövdes på ett lantbruk och barnen Ericsson delade slitet med pigor och drängar. Det var i köket hos lagårdskarlens dotter Edit Astrid fick höra den saga som först väckte hennes läshunger – en lust till böcker som varade livet igenom. I skolan är Astrid duktig på att skriva och blir kallad för Vimmerbys Selma Lagerlöf efter att ha fått en uppsats publicerad i Vimmerby Tidning – där hon senare också får arbete som volontär. Efter två år på tidningen slutar hon. Astrid är arton år och gravid, hon vill inte leva sitt liv med barnafadern och hon vill inte stanna i Vimmerby. Ett nytt liv börjar Astrid lämnar Vimmerby och skapar sig ett liv i Stockholm där hon utbildar sig till stenograf och maskinskriverska. Färdigheter hon skulle komma att få stor nytta av senare i livet. Genom arbetet som sekreterare på Kungliga Automobilklubben träffar Astrid 1928 sin blivande man, kontorschefen Sture Lindgren. Sture är en sällskapsmänniska, humoristisk och vänlig, och umgås gärna i glada vänners lag. Det händer att Astrid deltar i utelivet, men stannar lika gärna hemma med en god bok. Kärleken till böcker är något makarna delar, liksom humorn. Efter kriget blir det möjligt att resa ut i Europa igen, och Astrid följer gärna med Sture på hans arbetsresor. Ibland i bil med kollegorna och vännerna Hedner (varken Sture eller Astrid hade körkort!). Den lilla lägenheten på Vulcanusgatan blir snart för trång för familjen som nu består av Astrid och Sture och de två barnen Lasse och Karin. 1941 går flytten till den våning på Dalagatan där Astrid kommer att bo livet ut. Från fönstret i vardagsrummet kan man se ut över Vasaparken på andra sidan gatan och dit går Astrid och barnen ofta för att klättra i träd, gunga och åka kana. Astrid “var inte som andra mammor” utan är gärna med själv i lekarna. På somrarna är familjen i Furusund i Stockholms skärgård, den plats på jorden Astrid älskade mest. Det är här hon inspireras till berättelserna om Saltkråkan. Dubbla roller – förlagsredaktören och författaren När den första boken om Pippi Långstrump kommer ut på förlaget Rabén & Sjögren 1945 förändras Astrids liv. Boken blir en stor framgång, älskad av barn och vuxna världen över. Något år senare börjar hon arbeta som barnboksredaktör på Rabén & Sjögren och blir snart ansvarig för barnboksutgivningen. Sina egna böcker stenograferar hon, fram till halv tolv på förmiddagen, i sängen hemma på Dalagatan. På eftermiddagen blir hon barnboksredaktör Lindgren och ägnar sig åt att träffa författare och illustratörer på förlaget, redigera manus och ta ställning till utgivningen. Hon stannar på Rabén & Sjögren fram till pensionen 1970. Livet under 50- och 60-talen är intensivt. Astrid Lindgren blandar ett produktivt författarskap med sin roll som barnboksförläggare. Hon hinner dessutom med mängder av officiella framträdanden, boklanseringar, filmpremiärer och ett rikt privatliv med familj och vänner. Vid påsktiden 1950 blir Sture sjuk. Han avlider 1952, bara femtiotre år gammal. En röst i samhällsdebatten Från att ha levt som en vanlig hemmafru är Astrid Lindgren nu världsberömd författare. En berömmelse vars baksida är att ofta behöva stå i rampljuset. Det, för Astrid helt nödvändiga, privata livet får allt mindre utrymme, och många gånger önskar hon att hon kunde slippa all uppmärksamhet. Trots det sätter hon 1976 igång en debatt om skattepolitiken som medverkar till att fälla den socialdemokratiska regeringen, efter fyrtio år i maktposition. Det är första gången Astrid med kraft ger sig in i samhällsdebatten – men inte den sista. Två år senare får hon de tyska bokhandlarnas fredspris och hennes tacktal vid prisutdelningen blir startskottet för en internati