Demokratisk-republikanska partiet

Det Demokratisk-republikanska partiet (Democratic-Republican Party) grundades av Thomas Jefferson och James Madison som det Republikanska partiet (inte att förväxla med dagens Republikanska parti) 1792 och var det dominerande politiska partiet i USA från år 1800 till 1828 då partiet splittrades och segrarna inom partiet beslutade att ändra dess namn till Demokratiska partiet. Motståndarna inom partiet bildade Nationalrepublikanska partiet, som efter Henry Clays förlust i presidentvalet 1832 bildade Whigpartiet, vars anhängare 1856 övergick till det nybildade Republikanska partiet. Benämningen demokratisk-republikansk har det fått av historiker i efterhand. Demokratisk-republikanska partiets motståndare var Federalistiska partiet. Det demokratisk-republikanska partiet utgick från ståndpunkten att regeringen är ett nödvändigt ont och att individens välfärd och frihet måste tryggas gentemot staten. Följaktligen ville de inskränka statsmakten till det minsta möjliga och begränsa den federala regeringens befogenheter, och som stöd för denna hållning åberopade de konstitutionen. De båda rivaliserande partiernas strid rörande inre frågor skärptes genom deras motsatta åsikter angående de samtida världshändelserna. Republikanerna hälsade den franska revolutionen med glädje och gav den unga systerrepubliken alla sina sympatier, medan federalisterna avfärdade händelserna i Frankrike som skadligt "pöbelvälde". När kriget mellan Storbritannien och Frankrike utbröt 1793 påminde republikanerna om det ännu bestående förbundsfördraget från 1778, i vilket amerikanerna förpliktat sig att försvara de franska besittningarna i Västindien, och ville skynda Frankrike till hjälp. Federalisterna däremot ville undvika en brytning med Storbritannien.