Husayn ibn Ali

Husayn ibn Ali ibn Abu Talib (arabiska: حسين بن علي بن ابي‌ طالب, Ḥusayn ibn ‘Alī ibn Abī Ṭālib), född omkring 626, död 10 oktober 680 i Karbala, var en islamisk martyr och sörjs vid den religiösa högtiden ashura. Han var shiaimam (den tredje enligt imamiterna och zayditerna men den andre enligt ismailiterna). Han var yngre bror till Hasan ibn Ali. Husayn var dotterson till den islamiske profeten Muhammed genom dottern Fatima och Ali. Före hans död utsåg umayyad-härskaren Mu'awiya sin son Yazid till hans efterträdare, i motsats till Hasan-Muawiya-fördraget. När Muawiya dog 680 krävde Yazid att Husayn lovade honom trohet. Husayn vägrade att lova lojalitet till Yazid, även om det innebar att offra hans liv. Som en konsekvens lämnade han Medina, sin hemstad, för att ta sin tillflykt i Mecka i AH 60. Där skickade folket i Kufa säckar fyllda med tusentals brev till honom och bad honom om hjälp och lovade att de skulle tro honom. Så han reste mot Kufa tillsammans med en liten karavan av sina släktingar och anhängare, efter att ha fått några gynnsamma indikationer, men nära Karbala fångades hans karavan av Yazids armé. Han dödades och halshöggs sedan i slaget vid Karbala den 10 oktober 680 (10 muharram 61 AH) av Yazids armé, tillsammans med de flesta av hans familj och följeslagare, inklusive Husayns sex månader gamla son, Ali al-Asghar, tillsammans med kvinnorna och barn som fångades. Ilska vid Husayns död förvandlades till ett ropande rop som hjälpte till att undergräva umayyadkalifatets legitimitet, och slutligen dess störtning av den abbasidiska revolutionen. Dramat vid Karbala återberättas flitigt varje år i muharram, och till minne av händelsen i Karbala genomförs varje år ceremonier av sorg och gråt i form av återberättande av händelsen, sorgevisor med mera, den 1 till 10 muharram. Husayns död framställs som ett offer som var nödvändigt för att säkerställa islams överlevnad.