Lappkodicillen

Lappkodicillen är en bilaga till Strömstadstraktaten om gränsen mellan Norge och Sverige från 1751. Lappkodicillens fullständiga namn är Första Bihang eller Codicill till Gränsse Tractaten emellan Konunga Rikerne Swerige och Norge Lappmännerne beträffande. Den innehåller regler som vad som efter gränsläggningen ska gälla speciellt samerna, eftersom många av dem utnyttjade renbetesområden på båda sidor om den nu för första gången fastslagna gränsen. Kodicillens andra paragraf stadgar: "Ingen Lapp må hädanefter äga Skatte- eller Städjeland uti mera än ett Rike". Samerna blev således tvungna att välja att vara antingen svenska eller norska. Men det innebar inte att de måste hålla sig inom det egna rikets gränser. I den tionde paragrafen sägs: "Aldenstund Lapparne behöfwa Bägge Rikens Land, skall det dem efter gammal sedwane wara tillåtit höst och wår att flytta med deras Renhjordar öfwer Gränssen in uti ett annat Rike, och hädanefter såsom tillförene lika med Landets undersåtare (...) få betjena sig af Land och strand till underhåld för deras djur och sig sjelfwa, då de wänligen skola emottagas, beskyddas och hjelpas till rätta". Detta skulle även gälla i krigstider. Eftersom samernas rättigheter har en framträdande plats i kodicillen kallas den ibland "samernas Magna Charta" eller det stora frihetsbrevet.