Viktor Rydberg

Jag skulle prata om Rydbergs, dvs om Viktors närmaste släkt. Inte så mycket om hans föräldrar – dels för att de försvann tidigt ur hans liv, dels för att ni redan vet det mesta. Mamman som dog i koleran. Pappan som började som soldat, fortsatte som fångvaktare och som efter hustruns död tappade fotfästet, söp ner sig, förlorade vårdnaden om familjen och småningom placerades på en anstalt för krigsinvalider. Utan det skall handla om syskonen. Lilla Ida dog visserlig- en i samma epidemi som modern. Men kvar fanns fyra äldre syskon till Viktor som alla nådde vuxen ålder, gifte sig och fick barn. Det nätverket borde ha haft en viss betydelse för honom. Liksom han borde ha haft en viss betydelse för dem – särskilt sedan han blivit berömd och välbeställd. Vill man studera en känd persons släktrelationer kan man ofta använda korrespondensen. 1800-talet var ju brevskriv- andets århundrade, och även om Viktor Rydberg inte var någon flitig brevskrivare så finns det i alla fall 1000 brev från honom, och 4000 till honom, bevarade. Men så gott som inga till eller från den närmaste släkten. Orsaken är enkel: de har blivit förstörda av hans hustru Susen (1849-1932). Som över- levde honom med 37 år och hade god tid på sig att städa. Så min framställning bygger på det lilla som finns kvar. Torra uppgifter i kyrkböcker och andra register, kompletterade med ett fåtal mer personliga fragment, huvudsakligen ur brev som skrivits till andra personer. Några anspråk på fullständighet gör jag inte; och jag har försökt undvika att dras in alltför långt i arkiven – släktforskning kan, som ni vet, vara beroendefram- kallande, även om det gäller andras släkt. Carl är den av Viktors syskon som vi vet mest om, delvis för att han berättade om sig själv (och sina släktingar) i en följd av brev till en ungdomsvän. Både Warburg och Forsström har också gett honom plats i sina Rydbergsbiografier. Så jag hän- visar till dem och fattar mig kort. Nöjer mig med att stolpa hans liv: 1824 Född 1834 Placeras efter moderns död som lärling hos en bagare. 1840 Flyttar till Stockholm. Senare även tre år i Göteborg (Masthugget) och en sejour i Uddevalla-Fjällbacka. 1846 Till Växjör för att söka arbete som bagaregesäll, träffar brodern-gymnasisten Viktor. 1847 Åter till Jönköping. 1848 Ger ut diktsamlingen Politiska och lyriska qväden af en arbetare. 1848 eller 1849: Efter att i många år ha slitit hund som gesäll öppnar han egen bagerirörelse i Jönköping, för lånade pengar. Åtta personer i hushållet, inklusive systern Hed- da som hjälper till i boden. Det går inte ihop, skulderna är för stora. 1850 Fästmön i Fjällbacka gör slut efter intensiva påtryckning- ar från släkten. Kris och konkurs. 1851 Bestämmer sig för att bli folkskollärare (han har alltid velat studera), går igenom seminariet i Skara på två terminer istället för vanliga fyra, uppmärksammas och får hjälp av både seminarieföreståndaren och biskopen. 1852 Anställs av folkskolepionjären Torsten Rudenschöld till dennes mönsterskola i Otterstad (Läckö). Rudenschöld har adliga anor – son till Margareta Rudenschöld, Armfelts älskarinna – men har avancerade tankar om ståndsutjämning och en skola för alla. Han har också en dotter Stina, som uppvaktas av den unge tidningsman- nen S. A. Hedlund i Göteborg. 1854 Får via Hedlund lärarbefattning vid Almedahls fabriker i Göteborg. Blir senare även lärare vid Meijerbergska elementarskolan. Meijerberg är en framstående pedagog som senare blir folkskoleinspektör i Stockholm och tung skolpolitiker. 1863 Inspektör för folkskolorna och fattigvården i Göteborgs och Bohus län. 1863 Gifter sig med kusinen Victoria Molander. 1864 Dottern Signe föds. 1865 Blir folkskoleinspektör i Gävleborgs län och föreståndare för Ovansjö seminarium. Flyttar till Gävle. 1869 Återvänder till Göteborg och blir statlig folkskoleinspek- tör för södra delen av Göteborgs och Bohus län. 1870 Andra dottern Edit föds. 1872 Dör i tyfoidfeber, en mag- och tarmsjukdom orsakad av salmonellabakterier. Före antibio