japanska skriftspråket

Det moderna japanska skriftsystemet använder sig av två huvudtyper av skrivtecken: * Kanji, logografiska tecken som ursprungligen är inlånade från det kinesiska skrivsystemet. * Kana, ett stavelsealfabet som består av: * Hiragana, som bland annat används för att beteckna grammatik, t.ex. när man visar hur ett ord skrivet i kanji böjs och för att skriva inhemska japanska ord som inte har någon kanji. * Katakana, som används för främmande ord såsom utländska namn, lånord, vetenskapliga namn osv. Man kan också skriva ett ord i katakana för att betona det, likt hur man kan använda kursiv skrift för att betona ord i svensk text. Flera tusen kanji används regelbundet i språket. Man använder sig också av de båda kana-alfabeten, vilka båda består 46 grundtecken, där varje tecken representerar ett ljud inom det japanska språket. Nästan alla japanska meningar innehåller både kanji och hiragana, medan katakana används lite mer sällan. Att det japanska skriftspråket blandar så många skrivsystem, samt kräver inlärning av tusentals kanji-tecken som dessutom läses olika beroende på kontext, gör att det av vissa anses vara det mest komplexa i världen.