Vickers Vimy

Vickers Vimy var ett brittiskt bombflygplan som kom för sent för att få betydelse i första världskriget, det kom istället att utgöra en förlaga för Vickers senare passagerarflygplan. Flygplanet konstruerades av Reginald Kirshaw Pierson som ett tungt bombplan för bombning av Berlin. Flygplanstillverkaren Vickers Company i Leighton Buzzard inledde en produktion av fyra prototypflygplan för Royal Air Force räkning. Det första prototypflygplanet kom i luften 30 november 1917, det var då utrustat med två franska Hispano Suiza-motorer på 200 hk. Flygplanet var dubbeldäckat där den undre vingen var placerad i nedre kanten av flygkroppens undersida, medan den övre vingen bars upp av åtta stöttor på vardera vinghalva och fyra V-formade stöttor från flygplanskroppen. Stabilisatorn var utformad i biplan med rörligt höjdroder på både övre och undre stabilisatorn. Mellan de båda stabilisatorerna fanns två sidroder. Flygplanskroppen var utformad i ett kvadratiskt tvärsnitt, och var tillverkat i en träkonstruktion som kläddes med tyg. Det främre landstället var placerat rakt under motorgondolerna och var försedda med 2 hjul i vart ställ. Under stabilisatorn fanns två avlastningsbågar med medar. För att undvika att flygplanets nos tog i marken var de första exemplaren försedda med en främre sporre som senare byttes ut mot ett fast noshjul. Motorgondolerna var placerade centralt mellan de två vingarna och motorerna försågs med fyrbladiga propellrar. Piloterna satt i öppna sittbrunnar under vingen. Med sin spännvidd på 20,7 meter var det det största flygplan som byggts i England och av Vickers. På grund av leveranssvårigheter av flygplansmotorer kom prototypflygplanen att använda flera olika motoralternativ, bland annat användes Sunbeam Maoris, Salmson 9Zm, Fiat A.12bis motorer. Innan flygplanets serietillverkning kom igång beställde RAF 776 flygplan som skulle utrustas med Fiat Liberty L-12 och VIII. När väl leveranserna kom igång av de serietillverkade flygplanen blev alla utrustade med Rolls-Royce-motorn.