kroppkaka

Kroppkakan har, åtminstone sedan 1700-talet, varit starkt förknippad med Öland. Men den förekommer också på Gotland, i Kalmarlänsdelen av Småland samt i östra Blekinge. I ordet kroppkaka syftar kropp troligtvis på innehållet. En annan öländsk maträtt med liknande namn är kropphuvuden, torskhuvuden som fylls med klimpar av bland annat torsklever. ”Krophoved” återfinns också i Danmark. På brittiska öarna kallas de ”crappit head” och på Shetlandsöarna finns en slags klimp med fisklever som kallas ”kroppin”. I Åbolands skärgård kallas en liknande rätt för ”kråpor”. Men i norra Sverige går kroppkakan under beteckningen palt, kams eller klubb och baseras på råriven potatis och korn- eller vetemjöl. Palt betyder i södra Sverige enbart blodpalt, som har blod i smeten och vanligen ingen fyllning. Beredning Potatisen skalas, rifves, hvarefter massan hälles i ett dursch-slag eller i en grof handduk, att vattnet må afrinna. Sedan vattnet väl afrunnit och potatismjölet hunnit afsätta sig på bottnen varande mjölet blandas med kornmjölet och den i rifna potatisen samt saltet till en deg. Fläsket skärs i fina tärningar, hvilka öfverströs med pepparen och de finhackade löken. Af degen formas med händerna runda bullar. I midten af kroppkakan göres ett hål, hvaruti lägges ungefär 1 tsk af tärningarna, hvarefter kanterna öfvervikes. Recept: Tillagat av lärarinnan A Brunnér från Öland. Upptecknat: 1899 av Frida Österberg (Uppsala, 29403:23) Kroppkakans ursprung är oklart, men liknande rätter har lagats överallt, främst längs kusterna i vårt närområde. Vissa forskare har betraktat dem som föregångare till gräddat bröd. Kroppkakan är besläktad med den gräddade pirogen, men längs Östersjökusterna och även västerut kokas i stället de, vanligtvis fyllda, bullarna. Kokta fyllda klimpar hörde inte till vardagskosten, utan lagades till speciella tillfällen. Det kunde handla om begravningar eller arbetsgillen, när många samlades. Då kokades de ofta i stor mängd, så man kunde steka upp dem dagen efter eller äta dem kalla som matsäck. Eftersom kroppkakan är en stadig rätt, åts den i äldre tid under fastlagen, den period som föregick fastan. Då skulle man ha kalas och ”äta upp sig” ordentligt. Traditionen med att äta kroppkaka på ”bullmåndagen” i fastlagen, har levt kvar långt fram i tiden. Om hur kroppkaka eller ”krobbkaka” tillagades vittnar en uppteckning från uppteckning från 1931. I denna berättar August Strömberg (född 1860) i Jät, Småland, om bröd till högtider och kalas. Uppteckningen hör till Isofs frågelista Brödet och dess tillredning . Till dessa togs stötta potater och kornmjöl, fläsk, flott, kryddpeppar. Då man format en bulle skar man den mitt itu och tog tre teskedar flott och fläsk som lades emellan båda kakhalvorna som lades samman igen, den lades nu i en gryta med kokande vatten, med något salt. 12 stycken sådana lades i samtidigt. Då dessa togos upp lades andra ned i stället. Dessa åtos blå måndag – Bullamåndag – i fastlagen. Berättat av: Augusti Strömberg, född 1860 (Isof, ULMA 3595) Traditionen vidareförs i sina hemområden dels via restaurangbranschen, dels informellt av privatpersoner vid bjudningar. Kunskapen överförs främst som handlingsburen kunskap, då tillagningsproceduren omges av individuellt handlag, speciellt kryddsättning etcetera. Det finns ett stort antal varierande recept som sprids, både via kokböcker och via olika digitala matlagningssidor. Utövare är främst personer med härkomst från de ovan nämnda regionerna. Jordbruksverket uppger att det 2014 fanns cirka tio kroppkakeproducenter i Blekinge, Småland och på Öland. Keyland, Nils (1919/1989). Svensk allmogekost I-II. Stockholm: Carlssons förlag i samarbete med Institutet för folklivsforskning och Nordiska museet. Olsson, Alfa (1958). Om allmogens kosthåll. Institutet för västsvensk kulturforskning. Göteborg: Gleerups.